Eftersom golden retriever är en så populär hund har tre olika rasvarianter utvecklats. Detta beror från början inte på selektiv avel, utan helt enkelt på att uppfödning har skett i flera delar av världen. Idag skiljer man på brittisk, amerikansk och kanadensisk golden retriever.
Samtliga varianter har dock samma färger: gräddvit, gul eller gyllene. Det är dock inte ovanligt att en ljus valp mörknar betydligt allt eftersom den blir äldre. Det omvända är också känt: alltså att pälsen istället blir ljusare. Framför allt gäller detta området kring nosen, som ofta blir ljusare med åren.
Brittisk golden retriever
Den brittiska golden retrievern är den absolut vanligaste, så också i Sverige. Detta är kanske inte förvånande, med tanke på att det var i Skottland som rasen avlades fram. Det är också utifrån den brittiska varianten som den internationella rasstandarden utgår.
Den brittiska golden retrievern får enligt rasstandarden vara gräddfärgad, gul eller gyllene. Färgen får dock inte gå mot brunt eller rött. Brittisk golden retriever är mellan 56 och 61 cm höga vid manken (för hanar), och väger mest av de tre varianterna. Vikten är dock inte specificerad i den brittiska rasstandarden.
Amerikansk golden retriever
En amerikansk golden retriever är för det mesta något längre än en brittisk, men inte lika kraftigt byggd. De amerikanska hundarna väger därför något mindre än de brittiska. Pälsen är lika tjock som hos den brittiska varianten. Ögonen är däremot inte lika runda som hos brittiska retrievers, utan mer triangelformade.
Den amerikanska kennelklubben, som ansvarar för rasstandarden för den amerikanska varianten, godkänner enbart ”olika nyanser av guld”. Därmed diskvalificerar sig helt vita, och rödbruna, exemplar från att delta på hundutställningar.
Kanadensisk golden retriever
Den kanadensiska golden retrievern står lika högt över marken som den amerikanska, och har samma form på ögonen. Den största skillnaden är att den kanadensiska varianten har en glesare och mörkare päls.