Valpträning - koncentration
Jag har fått jättefin respons på mina tidigare
träningstips och därför vill jag berätta mer om hur jag lägger grunden till ett
positivt samarbete med min hund. Den här delen handlar om hur jag börjar träna
mina valpar redan när de är pyttesmå. Det första valpen får lära sig, redan vid 8-12 veckors ålder,
är;
*Vad som är rätt och fel
*Vänta på tillåtelse
*Stanna kvar
*Inkallning
*Att koncentrera sig
*Att klara av störningar
Den här delen gäller vikten av koncentration
och är det absolut viktigaste rådet jag kan ge när
det gäller all träning! Du har definitivt allt att vinna och
inget att förlora på att lära din hund att koncentrera
sig, oavsett vilken typ av hund du har eller hur gammal den är - men
mest vinner du förstås om du har en liten valp som du kan lära
rätt från början!
När
jag tränar eller tävlar eller tävlar med mina hundar får
jag väldigt ofta höra av såväl åskådare,
medtävlare som domare att jag har så ovanligt glada och positiva
hundar, och att de har sådan fin kontakt med mig. Många, många
frågar hur jag har gjort för att åstadkomma detta och
en gång på en träning
var det en vilt främmande människa som dök på mig
efteråt och sa: "Berätta nu - vad är hemligheten?" Det
ska jag försöka förklara här och nu. "Hemligheten"
är nämligen koncentration!
Först
vill jag nämna att jag ofta märker att folk missuppfattar begreppet
kontakt, det pratas mycket om det och det verkar som om många hundägare
tror att "kontakt" innebär att det räcker med att hunden tittar
upp på sin förare då och då under linförighet
eller går och väntar på en godbit som föraren håller
i handen. Det är inte kontakt i mina ögon! Eftersom begreppet
"kontakt" har blivit så missförstått så vill jag
istället framhäva vikten av koncentration, som är ett mycket
vidare begrepp och som när det lärts in ordentligt medför
att hund och förare automatiskt får 100% kontakt. Utan koncentration
har man nämligen ingen riktig kontakt med sin hund!
När
man läser hundböcker eller lyssnar på instruktörer
på olika kurser får man för det mesta intrycket att man
inte kan ställa några som helst krav på hunden förrän
den har lärt sig olika moment. Jag anser att detta är helt fel
och skulle vilja vända upp och ner på det hela det synsättet.
Varför? Jo, därför att jag anser att man absolut ska kräva
att hunden är koncentrerad under träning, oavsett på vilken
nivå den befinner sig i träningen. Koncentration är det
första hunden ska lära sig och därefter olika
moment!
Under tiden som man har nött, tjatat på
och försökt träna med en okoncentrerad hund har den lärt sig att den inte
behöver lyssna och vara uppmärksam på sin förare! Det är ren avdressyr och följden blir ofelbart att man får en hund
som blir tråkig och ointresserad och kanske t o m tycker att det
är riktigt obehagligt att träna lydnad. Hunden sysslar med annat
under träningen, tittar åt annat håll eller nosar i backen,
blir störd av omgivningen och kanske t o m med sticker från
planen, den visar alla tecken på att "det här vill den inte
vara med om". Jag får ofta höra
av hundägare på träning och tävling att just deras
hund tycker att det är tråkigt att träna lydnad, och det
slår aldrig fel - samtliga försöker träna och tävla
med okoncentrerade hundar! Vad ska man då göra åt detta?
Jo, man
måste lära hunden från början att koncentrera sig
och ställa krav på att den ska göra det när man tränar.
Har man lärt hunden detta från början så behöver
man nämligen inte kämpa för att få kontakt med den!
Jag hävdar absolut att koncentration är A och O i all träning
och det kan - och bör - man lära valpen på ett väldigt
tidigt stadium, särskilt om man har tänkt sig att någon
gång tävla med sin hund. Det spelar ingen roll vilken gren man
har tänkt att syssla med, koncentration är grunden i all träning!
Även
om man inte har tänkt sig att tävla så går förstås
allt så mycket lättare om man ser till att valpen är koncentrerad
när den ska lära sig något, även om det bara handlar
om vanlig "vardagslydnad". Annars kan man få jobba och slita i evigheter
för att få en hund som - till slut - motvilligt lyder. Då
har man fått en hund som i bästa fall lyder och lyssnar på
en när det inte finns något annat, mer intressant i närheten.
Tyvärr
förknippas ofta ordet "krav" med något tråkigt, men så
behöver det absolut inte vara - inte om man gör på rätt
sätt! Min inställning till träning med en ung hund skiljer
sig en hel del från det "allmänna" synsättet - och kanske
är det just därför jag får så glada och positiva
hundar? Jag ger dem inte blandade budskap, de kan alltid lita på
att jag menar det jag säger och de får lära sig rätt
från början! Jag har precis samma syn på och samma förväntningar
på en valp som en vuxen hund, skillnaden är
bara att jag anpassar mig till valpens nivå och dess förmåga.
Jag är ganska säker på är det är det som är
den stora skillnaden mellan mitt och andras sätt att träna men
jag har svårt att tro att jag på något sätt är
unik med min flexibilitet - det här måste ju andra också
kunna göra! Det är dessutom aldrig för sent att börja
träna koncentration med sin hund, men som sagt; bäst går
det förstås om man börjar när valpen är riktigt
liten och inte har hunnit få "fel" erfarenheter"
Många
uppfödare och instruktörer talar tyvärr fortfarande om för
sina valpköpare och kursdeltagare att de antingen inte ska träna
alls med valpen det första året (för att den inte skulle
vara mogen för det) eller att träna men inte ställa några
krav på den. Detta anser jag är helt uppåt väggarna
och snudd på vansinnigt! Sådana uttalanden tyder på stor
brist på hundkunskap och jag ser ingen som helst mening med att -
som många tyvärr gör - lära hunden fel under hela
första året och sedan, när den "anses mogen" för att
ställa krav på, börja ändra på alla fel den
har fått lära sig och försöka få det rätt!
Jag blir uppriktigt arg på sådant förfarande därför
att det är riktigt orättvist mot hunden! Därför
får mina valpar och unghundar lära sig vad som är rätt
från början men jag måste betona återigen att jag
förstås anpassar träningen till valpens nivå!
Det är upp till mig att se till att träningen blir så
positiv och givande som möjligt och etablera en god grund för
ett gott samarbete, för det är det som är poängen med
all träning enligt mitt sätt att se det. Här vill jag gärna
citera en av våra mest kända etologer och zoologer Lars
Fält, som skrivit en utmärkt artikel om valpens utveckling i
boken "Hunduppfödaren":
"Inlärningsförmågan
hos valpen verkar vara fullt utvecklad vid 5-6 månaders ålder.
I själva verket kan det förefalla som om valpen börjar få
allt svårare att lära sig. Det beror bl a på att tidigare
erfarenheter, dvs det som den lärt sig tidigare, börjar påverka
inlärningen av nya färdigheter negativt, i synnerhet om den nya
uppgiften påminner om den tidigare."
Av detta
kan man dra slutsatsen att om valpen fått lära sig fel från
början, t ex att springa runt och leka med andra hundar istället
för att komma till föraren på en inkallning , eller att
nosa i marken under linförighet, så får man ett elände
när man vid 5-6 månader - då det är vanligt att man
tror att valpen ska vara "mognare" och lättare att lära - försöker
få valpen att utföra dessa övningar på rätt
sätt. Jag skulle faktiskt vilja hävda att om man inte har lärt
sin valp inkallning före 6 månaders ålder - då får
man aldrig en hundraprocentig sådan! Här talar jag av egen erfarenhet
eftersom det är misstag jag gjorde med flera av mina första hundar
- innan jag insåg hur viktigt det ärr att valpen lär sig
detta innan den blir alltmer självständig, vilket alla valpar
blir vid 5-6 månader (om den inte är extremt osjälvständig
och rädd för att ge sig ut på några äventyr
på egen hand, men det kan man i stort sett aldrig veta i förväg.
De allra flesta normalutvecklade valpar är mindre självständiga
och håller sig helst i närheten av matte eller husse fram till
ca 5 månaders ålder). För att kunna lära valpen inkallning
måste man naturligtvis kunna ha den lös och då är
det såklart lämpligast att göra det innan den börjar
vilja ge sig iväg ut på upptäcktsfärd!
En liten
parentens om inkallning:
Jag tränar
alltid in inkallningen med visselsignal i samband med att valparna börjar
få smaka på "vanlig" mat i 4-5 veckorsåldern. Jag visslar
ett par, tre korta signaler varje gång det är matdags, och det
blir många gånger om dagen, det! I början visslar jag
med munnen men byter sedan till en liten hornpipa med rent, klart ljud
som används i retrieverträning. Den använder jag sedan i
hela hundens liv.
Genom
visslingen får valparna klart för sig redan från början
att inkallningssignalen innebär något positivt (mat!) och sedan
är det bara för valpköparna att fortsätta med detta
när de får hem valpen. Det här kan förstås alla
uppfödare göra oavsett vilken ras de föder upp! Har man
haft turen att få köpa valp hos en uppfödare som är
förutseende på det här sättet så har man vunnit
mycket - men bara om man fortsätter i samma anda och tränar
detta ofta, minst flera gånger om dagen under nästan hela första
året. Man tränar både inomhus vid matdags och utomhus
och belönar då med extra gott godis - varje gång!
Jag har haft valpköpare som någon underlig anledning slutat
träna inkallning på det här enkla och geniala sättet,
och samtliga har fått problem med inkallningen när valpen
är 5-6 månader och sedan får de så gott som aldrig
mer en hundraprocentig inkallning. Ingen slump alltså.
Åter
till ämnet koncentration:
I min
egen "träningsfilosofi" försöker jag alltid att ligga steget
före, så att valpen aldrig får tillfälle att göra
fel. Den får alltså aldrig lära sig att springa ifrån
mig på en inkallning, nosa i marken eller hålla på med
något annat när vi utför våra små övningar!
Alla erfarenheter valpen gör i den här åldern är lärdomar
och det är min uppgift som förare att se till att de blir så
positiva och så rätt som möjligt. Därför ser
jag till att det första den får lära sig är att koncentrera
sig på det vi håller på med!
I förlängningen
innebär min fokusering på koncentration att jag får hundar
som från början lär sig att det är roligt att träna
lydnad (och allt annat också!), som inte sysslar med annat under
träningen och inte blir störda av det som händer runtomkring.
Men jag måste förstås vara rättvis mot hunden och
själv vara fokuserad och koncentrerad på det jag håller
på med, det duger inte för mig heller att hålla på med annat när vi
tränar! Av den anledningen vill jag påstå att en valpkurs nog är det sämsta
stället för en valp att kunna lära sig något, eftersom där finns alldeles
för många störningar för både valp och förare. Själv har jag inte gått några
kurser alls de senaste 25
åren, istället lär jag valpen grunderna hemma och tränar
därefter då och då tillsammans med andra som har ungefär samma
inställning som jag. Till klubben åker jag mest för att
umgås med folk, fika och prata hund, för det är ju alltid
trevligt! En liten stund tränar jag kanske, men det handlar oftast
om något enstaka moment och väldigt korta stunder. Känner
jag mig hängig och egentligen inte alls har lust att träna, då
gör jag inte det även om det råkar vara "tisdag klockan
6" om det nu var tänkt att vi skulle träna då - för
jag vill förstås vara rättvis och bjuda min hund på
bästa tänkbara förutsättningar.
Ett tips
vill jag ge till dig som är riktigt motiverad och tävlingssugen
men kanske inte kan så mycket ännu; fråga de riktigt duktiga
förarna på din klubb om hjälp med träningen! Jag tror
att de allra flesta tycker det är roligt att hjälpa någon
som har en ung hund och visar stort intresse för målinriktad
träning!
Målet med att börja "träna" så här tidigt är att
göra valpen träningsvan och få en positiv inställning, dvs
att den förstår att när vi tränar så gör
vi just det och ingenting annat, och det måste den lära sig
från allra första början. Vi börjar förstås
med väldigt korta stunder - det handlar om sekunder - och utökar
träningstiden vartefter den växer och mognar mentalt. Om några veckor
kommer den att kunna hålla koncentrationen ett par, tre minuter och
då börjar vi lägga in störningar så smått.
Den måste nämligen redan från början få klart
för sig att det den och jag gör tillsammans har ingenting
att göra med det som händer runtomkring.
När valpen är runt 10 veckor kan den normalt
inte koncentrera sig mer än några sekunder åt
gången, men det är precis DÅ jag passar på att "träna"!
Då passar jag på att börja lära valpen "sitt" eller
"ligg" eller gör några små kontaktövningar, som med
tiden kommer att utvecklas till linförighet eller fritt följ. På dessa få sekunder har den lärt sig mer än den
någonsin skulle göra under en mycket längre tidsperiod
om den vore okoncentrerad! Dessutom gör det valpen intresserad och
motiverad av att samarbeta med mig. Det här är ännu en av
de grundregler jag håller benhårt på och jag försöker
aldrig träna med en okoncentrerad hund. Det här är nämligen
grunden till all träning vi kommer att hålla på med i
framtiden!
Åldern runt
8-12 veckor kallas
för präglingsfasen och kommer att avgöra i stort sett hela
vår relation framöver. Därför är det extremt
viktigt att just denna fas i valpens liv utnyttjas på rätt sätt
av mig som förare. Det är nu jag lär valpen vad som är
rätt och fel och därmed lägger grunden till vårt samarbete
och valpens förmåga att kunna koncentrera sig. Missar jag den
här möjligheten att prägla valpen i den här åldern
gör jag det mycket svårare för mig. När valpen kommer
upp i 5-6 månaders ålder blir den mer självständig
och har jag inte lärt den grunderna innan så får jag ofelbart
problem.
Koncentrationsövningar med den lilla valpen:
Rent praktiskt
kan det se ut så här när jag "tränar koncentration"
med valpen i den här åldern:
Vi är
ute på en av våra många små kissrundor i området
där jag bor, valpen får springa runt i en skogsbacke och kissa
och bajsa. Sedan går vi ner på en gräsmatta i närheten,
jag ser till att inga människor eller andra hundar som kan störa
finns i närheten. Så här i början befinner vi oss
i en ganska lugn miljö, men så fort jag märker att den kan koncentrera sig upp till ett par minuter dröjer det inte länge förrän
jag börjar lägga in små störningar.
Valpen
springer omkring och när jag ser att den tittar på mig kallar
jag in den, antingen med visselpipa eller med rösten. Eftersom den redan lärt
sig att inkallning är jätteroligt - vi har ju "tränat" inkallning med
visselpipan sedan den var 4 veckor gammal - så kommer den snabbt, sätter sig och
får beröm och en liten godbit av något extra gott godis som vi enbart använder
vid "träning". När den blir runt 5-6 månader kommer vi att träna in även
"stoppsignal" med visselpipa, men inkallningen är viktigast och därför börjar vi
med det.
En liten extra
parentes om visselsignal med pipa:
Fördelen med att använda sig av
visselsignal är att den skiljer sig från alla andra ljud, och en visselpipa
ger alltid samma signal - oavsett om man är irriterad eller inte. Dessutom
hörs den på ett mycket längre avstånd än man någonsin kan ropa.
Åter
till vårt lilla "träningspass":
Antingen
sitter valpen vid min sida eller framför mig och för det mesta har
den uppmärksamheten riktad mot mig - men skulle den inte ha det
så ger jag något litet ljud ifrån mig eller flyttar mig
ett halvt steg så den blir nyfiken på vad jag håller
på med. När den har ögonkontakt med mig igen passar
jag på att göra något litet "moment"- och gör det
snabbt! Om den t ex reste sig upp när jag flyttade mig så hjälper
jag valpen med att hålla handen (med godisbiten i) strax
ovanför valpens huvud och säger "sitt" i positiv och glad ton.
När den sätter sig - vilket den brukar göra väldigt
snabbt - kommer ett glatt "bra" och den får godiset. Jag är
alltid noga med att se till att berömmet "bra!" kommer före
godbiten, tanken är nämligen att jag inom en snar framtid arbetar
bort godiset helt och hållet och bara använder "bra!" som beröm.
Jag anser att det ligger en stor fara i att använda för mycket
godis i träningen och att jag använder det nu är enbart
för att den ska förstå det positiva i att hålla kontakten
och samarbeta med mig.
Det lilla
"momentet" är klart och den får springa iväg igen - men
inte förrän jag säger till! Redan nu får den lära
sig den ovillkorliga regeln att det är jag som bestämmer när
övningen är slut och det gör jag genom att ge valpen ett
"frihetskommando" vilket är när jag säger "spring iväg"
och gör ett svepande handtecken - det betyder att den får tillåtelse
att springa iväg och göra vad den vill. Jag använder alltid
samma uttryck för detta till alla mina hundar - både under träning
och på promenader - och de får aldrig springa iväg utan
min tillåtelse. Det här är mycket viktigt eftersom
jag på det sättet får full kontroll på hundarna,
jag kan i lugn och ro se till att inga andra hundar eller människor
finns i närheten innan de får springa iväg och kissa, nosa
eller leka.
Under
träning med en ung hund tycker jag det är viktigt att den får
en liten "paus" då och då och skutta runt lite av ren glädje,
men börjar den intressera sig för annat runtomkring så
är det slut på leken. En äldre hund får en extra
omklappning och några värmande ord - så länge den
håller kontakten med mig! Inget positivt kommer ifrån mig om
inte hunden tar kontakt självmant, men när den gör det kommer
den positiva responsen förstås! Meningen är ju att hunden
ska intressera sig för mig och det skojiga vi förhoppningsvis
ska göra.
När
valpen och jag gör våra små övningar håller
jag inte på och krånglar med att den absolut måste sitta
vid min sida innan vi börjar "träna" utan tar istället tillfället
i akt och tränar det som är aktuellt för stunden, och just
nu fick jag ett gyllene tillfälle att träna "sitt". Som sagt,
i den här åldern kan den inte koncentrera sig mer än ett
par, tre sekunder åt gången och då gäller det att
vara snabb och passa på med det som faller sig naturligt.
Eftersom
jag gör sådana här små, väldigt korta och positiva
träningspass så blir den sugen på att göra något
mer och skuttar runt mig och säger med hela sitt kroppsspråk
"gör nå't mer matte, gör nå't mer"! Eftersom den
är så ivrig är det svårt att låta bli att göra
en övning till innan vi går in och även då passar
jag på att göra något som faller sig naturligt. Sitter
den vid min sida eller framför mig och håller ögonkontakt
så gör vi ett snabbt "ligg". Den är förstås
ännu för liten för att kunna skilja på sitt och ligg-kommandona
så jag hjälper valpen genom att klappa med ena handen på
marken mellan valpens framben samtidigt som jag säger "ligg" - det
är för övrigt en början till det handtecken jag kommer
att använda mig av under momentet "fjärrdirigering" längre
fram. Den formligen kastar sig ner på marken och se där - nu
fick man beröm och en godis till! Det gäller att vara snabb med
belöningen, för en sådan här liten valp rör sig
kvickt och belöningen måste komma i precis rätt ögonblick.
Här - liksom i all hundträning - är "timingen" väldigt
viktig!
Denna
lilla "träning" har pågått i sammanlagt 4-5 sekunder och
vad har den lärt sig under den korta tiden? Jo, att "matte är
en rolig prick som hittar på skojiga saker och att om jag gör
olika saker så får jag beröm och kanske lite GODIS!"
Men,
viktigast av allt; eftersom jag aldrig gör någonting med valpen
utan att den har kontakt med mig så har den också börjat
förstå att det är just ögonkontakten som lönar
sig - det är ju då det roliga händer - och det är
precis dit jag vill komma!
Vitsen
med den här typen av övningar är alltså inte att lära
valpen "sitt" eller "ligg" - det här är som sagt bara början
till de momenten - utan att vi gör någonting tillsammans som den uppfattar som "lek".
Den vet förstås inte om det men det
här är grunden till den koncentration den så småningom
ska kunna hålla i ett helt elitlydnadsprogram. Än så länge
är den ju pytteliten och jag kan som sagt inte vänta mig att
den ska kunna koncentrera sig längre än några sekunder
i taget, men vartefter den växer och mognar utökar vi tiden.
Allt handlar om att göra valpen intresserad av att samarbeta med mig
genom små, korta övningar anpassade efter valpens förutsättningar,
och som sagt - aldrig göra något när den inte har kontakt
med mig, det är nämligen dömt att misslyckas. Tänkte
du på vad jag skrev nu? Jag utnyttjar alltså valpens spontana
förmåga till kontakt och de tillfällen som kommer naturligt.
Det handlar alltså om att valpen söker kontakt med mig och
inte tvärtom och den tar jag tillvara!
Även
om man har en valp som är mer vild än tam och mest hittar på
bus, så finns det ändå några små korta ögonblick
som man kan och bör ta vara på - det gäller bara att man
är uppmärksam och lär sig "läsa" sin valp. Det innebär
i korthet att man iakttar sin valp och registrerar hur den agerar i olika
situationer och utnyttjar detta i träningen. Det kan vara så
enkelt och så lite som att bara berömma varje gång valpen
självmant tar ögonkontakt! Då blir träningen sedan
ingenting konstlat utan en naturlig del av valpens eget beteende. Samma
sak gäller förstås en unghund eller en vuxen hund - beröm
vid ögonkontakt är aldrig bortkastat! Att man själv
är koncentrerad på det man håller på med
är en självklarhet, det duger inte att prata med folk eller syssla
med annat under träningen - hur ska man då kunna förvänta sig att den stackars
hunden ska veta vad den ska göra? Lär man sin hund att koncentrera sig, är
koncentrerad själv och lär sig läsa sin hund så behöver man aldrig kämpa för att
få kontakt med hunden!
Med förhoppning om att denna text varit till nytta /hälsningar Pia
Läs gärna om
Gimmie's och Boogie's
valpträning!
