Valpträning - koncentration
Jag har fått jättefin respons på mina tidigare träningstips och därför vill jag berätta mer om hur jag lägger grunden till ett positivt samarbete med min hund. Den här delen handlar om hur jag börjar träna mina valpar redan när de är pyttesmå. Det första valpen får lära sig, redan vid 8-12 veckors ålder, är;
*Vad som är rätt och fel
*Vänta på tillåtelse
*Stanna kvar
*Inkallning
*Att koncentrera sig
*Att klara av störningar
Den här delen gäller vikten av koncentration och är det absolut viktigaste rådet jag kan ge när det gäller all träning! Du har definitivt allt att vinna och inget att förlora på att lära din hund att koncentrera sig, oavsett vilken typ av hund du har eller hur gammal den är - men mest vinner du förstås om du har en liten valp som du kan lära rätt från början!
När jag tränar eller tävlar med mina hundar får jag väldigt ofta höra av såväl åskådare, medtävlare som domare att jag har så ovanligt glada och positiva hundar, och att de har sådan fin kontakt med mig. Många, många frågar hur jag har gjort för att åstadkomma detta och en gång på en träning var det en vilt främmande människa som dök på mig efteråt och sa: "Berätta nu - vad är hemligheten?" Det ska jag försöka förklara här och nu. Den ena delen av "hemligheten" är medfödd, eftersom jag prioriterar glädje, följsamhet och framåtanda i min avel - det är det tyvärr inte alla uppfödare som gör - och den andra delen är koncentration!
Först vill jag nämna att jag ofta märker att folk missuppfattar begreppet kontakt, det pratas mycket om det och det verkar som om många hundägare tror att "kontakt" innebär att hunden tittar upp på sin förare då och då under linförighet eller går och väntar på en godbit som föraren håller i handen. Det är inte kontakt i mina ögon! Eftersom begreppet "kontakt" har blivit så missförstått så vill jag istället framhäva vikten av koncentration, som är ett mycket vidare begrepp och som när det lärts in ordentligt medför att hund och förare automatiskt får 100% kontakt. Utan koncentration har man nämligen ingen riktig kontakt med sin hund!
När man läser hundböcker eller lyssnar på instruktörer på olika kurser får man för det mesta intrycket att man inte kan ställa några som helst krav på hunden förrän den har lärt sig olika moment. Jag anser att detta är helt fel och skulle vilja vända upp och ner på det hela det synsättet. Varför? Jo, därför att jag anser att man absolut ska kräva att hunden är koncentrerad under träning, oavsett på vilken nivå den befinner sig i träningen. Koncentration är det första hunden ska lära sig och därefter olika moment!
Under tiden som man har nött, tjatat på och försökt träna med en okoncentrerad hund har den lärt sig att den inte behöver lyssna och vara uppmärksam på sin förare! Det är ren avdressyr och följden blir ofelbart att man får en hund som blir tråkig och ointresserad och kanske t o m tycker att det är riktigt obehagligt att träna lydnad. Hunden sysslar med annat under träningen, tittar åt annat håll eller nosar i backen, blir störd av omgivningen och kanske t o m med sticker från planen, den visar alla tecken på att "det här vill den inte vara med om". Jag får ofta höra av hundägare på träning och tävling att just deras hund tycker att det är tråkigt att träna lydnad, och det slår aldrig fel - samtliga försöker träna och tävla med okoncentrerade hundar! Vad ska man då göra åt detta?
Jo, man måste lära hunden från början att koncentrera sig och ställa krav på att den ska göra det när man tränar. Har man lärt hunden detta från början så behöver man nämligen inte kämpa för att få kontakt med den! Jag hävdar absolut att koncentration är A och O i all träning och det kan - och bör - man lära valpen på ett väldigt tidigt stadium, särskilt om man har tänkt sig att någon gång tävla med sin hund. Det spelar ingen roll vilken gren man har tänkt att syssla med, koncentration är grunden i all träning!
Även om man inte har tänkt sig att tävla så går förstås allt så mycket lättare om man ser till att valpen är koncentrerad när den ska lära sig något, även om det bara handlar om vanlig "vardagslydnad". Annars kan man få jobba och slita i evigheter för att få en hund som - till slut - motvilligt lyder. Då har man fått en hund som i bästa fall lyder och lyssnar på en när det inte finns något annat, mer intressant i närheten.
Tyvärr förknippas ofta ordet "krav" med något tråkigt, men så behöver det absolut inte vara - inte om man gör på rätt sätt! Min inställning till träning med en ung hund skiljer sig en hel del från det "allmänna" synsättet - och kanske är det just därför jag får så glada och positiva hundar? Jag ger dem inte blandade budskap, de kan alltid lita på att jag menar det jag säger och de får lära sig rätt från början! Jag har precis samma syn på och samma förväntningar på en valp som en vuxen hund, skillnaden är bara att jag anpassar mig till valpens nivå och dess förmåga. Jag är ganska säker på är det är det som är den stora skillnaden mellan mitt och andras sätt att träna men jag har svårt att tro att jag på något sätt är unik med min flexibilitet - det här måste ju andra också kunna göra! Det är dessutom aldrig för sent att börja träna koncentration med sin hund, men som sagt; bäst går det förstås om man börjar när valpen är riktigt liten och inte har hunnit få "fel" erfarenheter"
Många uppfödare och instruktörer talar tyvärr fortfarande om för sina valpköpare och kursdeltagare att de antingen inte ska träna alls med valpen det första året (för att den inte skulle vara mogen för det) eller att träna men inte ställa några krav på den. Detta anser jag är helt uppåt väggarna och snudd på vansinnigt! Sådana uttalanden tyder på stor brist på hundkunskap och jag ser ingen som helst mening med att - som många tyvärr gör - lära hunden fel under hela första året och sedan, när den "anses mogen" för att ställa krav på, börja ändra på alla fel den har fått lära sig och försöka få det rätt! Jag blir uppriktigt arg på sådant förfarande därför att det är riktigt orättvist mot hunden! Därför får mina valpar och unghundar lära sig vad som är rätt från början men jag måste betona återigen att jag förstås anpassar träningen till valpens nivå! Det är upp till mig att se till att träningen blir så positiv och givande som möjligt och etablera en god grund för ett gott samarbete, för det är det som är poängen med all träning enligt mitt sätt att se det. Här vill jag gärna citera en av våra mest kända etologer och zoologer Lars Fält, som skrivit en utmärkt artikel om valpens utveckling i boken "Hunduppfödaren":
"Inlärningsförmågan hos valpen verkar vara fullt utvecklad vid 5-6 månaders ålder. I själva verket kan det förefalla som om valpen börjar få allt svårare att lära sig. Det beror bl a på att tidigare erfarenheter, dvs det som den lärt sig tidigare, börjar påverka inlärningen av nya färdigheter negativt, i synnerhet om den nya uppgiften påminner om den tidigare."
Av detta kan man dra slutsatsen att om valpen fått lära sig fel från början, t ex att springa runt och leka med andra hundar istället för att komma till föraren på en inkallning , eller att nosa i marken under linförighet, så får man ett elände när man vid 5-6 månader - då det är vanligt att man tror att valpen ska vara "mognare" och lättare att lära - försöker få valpen att utföra dessa övningar på rätt sätt. Jag skulle faktiskt vilja hävda att om man inte har lärt sin valp inkallning före 6 månaders ålder - då får man aldrig en hundraprocentig sådan! Här talar jag av egen erfarenhet eftersom det är misstag jag gjorde med flera av mina första hundar - innan jag insåg hur viktigt det är att valpen lär sig detta innan den blir alltmer självständig, vilket alla valpar blir vid 5-6 månader (om den inte är väldigt osjälvständig och kanske t.o.m rädd för att ge sig ut på några äventyr på egen hand, men det kan man väldigt sällan veta i förväg. De allra flesta normalutvecklade valpar är mindre självständiga och håller sig helst i närheten av matte eller husse fram till ca 5 månaders ålder). För att kunna lära valpen inkallning måste man naturligtvis kunna ha den lös och då är det såklart lämpligast att göra det innan den börjar vilja ge sig iväg ut på upptäcktsfärd!
En liten parentens om inkallning:
Jag tränar alltid in inkallningen med visselsignal i samband med att valparna börjar få smaka på "vanlig" mat i 4-veckorsåldern. Jag visslar ett par, tre korta signaler varje gång det är matdags, och det blir många gånger om dagen, det! I början visslar jag med munnen men byter sedan till en liten hornpipa med rent, klart ljud som används i retrieverträning. Den använder jag sedan i hela hundens liv.
Genom visslingen får valparna klart för sig redan från början att inkallningssignalen innebär något positivt (mat!) och sedan är det bara för valpköparna att fortsätta med detta när de får hem valpen. Det här kan förstås alla uppfödare göra oavsett vilken ras de föder upp! Har man haft turen att få köpa valp hos en uppfödare som är förutseende på det här sättet så har man vunnit mycket - men bara om man fortsätter i samma anda och tränar detta ofta, minst flera gånger om dagen under nästan hela första året. Man tränar både inomhus vid matdags och utomhus och belönar då med extra gott godis - varje gång! Jag har haft valpköpare som någon underlig anledning slutat träna inkallning på det här enkla och geniala sättet, och samtliga har fått problem med inkallningen när valpen är 5-6 månader och sedan får de så gott som aldrig mer en hundraprocentig inkallning. Ingen slump alltså.
Åter till ämnet koncentration:
I min egen "träningsfilosofi" försöker jag alltid att ligga steget före, så att valpen aldrig får tillfälle att göra fel. Den får alltså aldrig lära sig att springa ifrån mig på en inkallning, nosa i marken eller hålla på med något annat när vi utför våra små övningar!Alla erfarenheter valpen gör i den här åldern är lärdomar och det är min uppgift som förare att se till att de blir så positiva och så rätt som möjligt. Därför ser jag till att det första den får lära sig är att koncentrera sig på det vi håller på med!
I förlängningen innebär min fokusering på koncentration att jag får hundar som från början lär sig att det är roligt att träna lydnad (och allt annat också!), som inte sysslar med annat under träningen och inte blir störda av det som händer runtomkring. Men jag måste förstås vara rättvis mot hunden och själv vara fokuserad och koncentrerad på det jag håller på med, det duger inte för mig heller att hålla på med annat när vi tränar! Av den anledningen vill jag påstå att en valpkurs nog är det sämsta stället för en valp att kunna lära sig något, eftersom där finns alldeles för många störningar för både valp och förare. Själv har jag inte gått några kurser alls de senaste 25 åren, istället lär jag valpen grunderna hemma och tränar därefter då och då tillsammans med andra som har ungefär samma inställning som jag. Till klubben åker jag mest för att umgås med folk, fika och prata hund, för det är ju alltid trevligt! En liten stund tränar jag kanske, men det handlar oftast om något enstaka moment och väldigt korta stunder. Känner jag mig hängig och egentligen inte alls har lust att träna, då gör jag inte det även om det råkar vara "tisdag klockan 6" om det nu var tänkt att vi skulle träna då - för jag vill förstås vara rättvis och bjuda min hund på bästa tänkbara förutsättningar.
Ett tips vill jag ge till dig som är riktigt motiverad och tävlingssugen men kanske inte kan så mycket ännu; fråga de riktigt duktiga förarna på din klubb om hjälp med träningen! Jag tror att de allra flesta tycker det är roligt att hjälpa någon som har en ung hund och visar stort intresse för målinriktad träning!
Målet med att börja "träna" så här tidigt är att göra valpen träningsvan och få en positiv inställning, dvs att den förstår att när vi tränar så gör vi just det och ingenting annat, och det måste den lära sig från allra första början. Vi börjar förstås med väldigt korta stunder - det handlar om sekunder - och utökar träningstiden vartefter den växer och mognar mentalt. Om några veckor kommer den att kunna hålla koncentrationen ett par, tre minuter och då börjar vi lägga in störningar så smått. Den måste nämligen redan från början få klart för sig att det valpen och jag gör tillsammans har ingenting att göra med det som händer runtomkring.
När valpen är runt 9-10 veckor kan den normalt inte koncentrera sig mer än några sekunder åt gången, men det är precis DÅ jag passar på att "träna"! Då passar jag på att börja lära valpen "sitt" eller "ligg" eller gör några små kontaktövningar, som med tiden kommer att utvecklas till linförighet eller fritt följ. På dessa få sekunder har den lärt sig mer än den någonsin skulle göra under en mycket längre tidsperiod om den vore okoncentrerad! Dessutom gör det valpen intresserad och motiverad av att samarbeta med mig. Det här är ännu en av de grundregler jag håller benhårt på och jag försöker aldrig träna med en okoncentrerad hund. Det här är nämligen grunden till all träning vi kommer att hålla på med i framtiden!
Åldern runt 8-12 veckor kallas för präglingsfasen och kommer att avgöra i stort sett hela vår relation framöver. Därför är det extremt viktigt att just denna fas i valpens liv utnyttjas på rätt sätt av mig som förare. Det är nu jag lär valpen vad som är rätt och fel och därmed lägger grunden till vårt samarbete och valpens förmåga att kunna koncentrera sig. Missar jag den här möjligheten att prägla valpen i den här åldern gör jag det mycket svårare för mig. När valpen kommer upp i 5-6 månaders ålder blir den mer självständig och har jag inte lärt den grunderna innan så får jag ofelbart problem.
Koncentrationsövningar med den lilla valpen:
Rent praktiskt kan det se ut så här när jag "tränar koncentration" med valpen i den här åldern:
Vi är ute på en av våra många små kissrundor i området där jag bor, valpen får springa runt i en skogsbacke och kissa och bajsa. Sedan går vi ner på en gräsmatta i närheten, jag ser till att inga människor eller andra hundar som kan störa finns i närheten. Så här i början befinner vi oss i en ganska lugn miljö, men så fort jag märker att den kan koncentrera sig upp till ett par minuter dröjer det inte länge förrän jag börjar lägga in små störningar.
Valpen springer omkring och när jag ser att den tittar på mig kallar jag in den, antingen med visselpipa eller med rösten. Eftersom den redan lärt sig att inkallning är jätteroligt - vi har ju "tränat" inkallning med visselpipan sedan den var 4 veckor gammal - så kommer den snabbt, sätter sig och får beröm och en liten godbit av något extra gott godis som vi enbart använder vid "träning". När den blir runt 5-6 månader kommer vi att träna in även "stoppsignal" med visselpipa, men inkallningen är viktigast och därför börjar vi med det.
En liten extra parentes om visselsignal med pipa:
Fördelen med att använda sig av visselsignal är att den skiljer sig från alla andra ljud, och en visselpipa ger alltid samma signal - oavsett om man är irriterad eller inte. Dessutom hörs den på ett mycket längre avstånd än man någonsin kan ropa.
Åter till vårt lilla "träningspass":
Antingen sitter valpen vid min sida eller framför mig och för det mesta har den uppmärksamheten riktad mot mig - men skulle den inte ha det så ger jag något litet ljud ifrån mig eller flyttar mig ett halvt steg så den blir nyfiken på vad jag håller på med. När den har ögonkontakt med mig igen passar jag på att göra något litet "moment"- och gör det snabbt! Om den t ex reste sig upp när jag flyttade mig så hjälper jag valpen med att hålla handen (med godisbiten i) strax ovanför valpens huvud och säger "sitt" i positiv och glad ton. När den sätter sig - vilket den brukar göra väldigt snabbt - kommer ett glatt "bra" och den får godiset. Jag är alltid noga med att se till att berömmet "bra!" kommer före godbiten, tanken är nämligen att jag inom en snar framtid arbetar bort godiset helt och hållet och bara använder "bra!" som beröm. Jag anser att det ligger en stor fara i att använda för mycket godis i träningen och att jag använder det nu är enbart för att den ska förstå det positiva i att hålla kontakten och samarbeta med mig.
Det lilla "momentet" är klart och den får springa iväg igen - men inte förrän jag säger till! Redan nu får den lära sig den ovillkorliga regeln att det är jag som bestämmer när övningen är slut och det gör jag genom att ge valpen ett "frihetskommando" vilket är när jag säger "spring iväg" och gör ett svepande handtecken - det betyder att den får tillåtelse att springa iväg och göra vad den vill. Jag använder alltid samma uttryck för detta till alla mina hundar - både under träning och på promenader - och de får aldrig springa iväg utan min tillåtelse. Det här är mycket viktigt eftersom jag på det sättet får full kontroll på hundarna, jag kan i lugn och ro se till att inga andra hundar eller människor finns i närheten innan de får springa iväg och kissa, nosa eller leka.
Under träning med en ung hund tycker jag det är viktigt att den får en liten "paus" då och då och skutta runt lite av ren glädje, men börjar den intressera sig för annat runtomkring så är det slut på leken. En äldre hund får en extra omklappning och några värmande ord - så länge den håller kontakten med mig! Inget positivt kommer ifrån mig om inte hunden tar kontakt självmant, men när den gör det kommer den positiva responsen förstås! Meningen är ju att hunden ska intressera sig för mig och det skojiga vi förhoppningsvis ska göra.
När valpen och jag gör våra små övningar håller jag inte på och krånglar med att den absolut måste sitta vid min sida innan vi börjar "träna" utan tar istället tillfället i akt och tränar det som är aktuellt för stunden, och just nu fick jag ett gyllene tillfälle att träna "sitt". Som sagt, i den här åldern kan den inte koncentrera sig mer än ett par, tre sekunder åt gången och då gäller det att vara snabb och passa på med det som faller sig naturligt.
Eftersom jag gör sådana här små, väldigt korta och positiva träningspass så blir valpen sugen på att göra något mer och skuttar runt mig och säger med hela sitt kroppsspråk "gör nå't mer matte, gör nå't mer"! Eftersom den är så ivrig är det svårt att låta bli att göra en övning till innan vi går in och även då passar jag på att göra något som faller sig naturligt. Sitter den vid min sida eller framför mig och håller ögonkontakt så gör vi ett snabbt "ligg". Den är förstås ännu för liten för att kunna skilja på sitt och ligg-kommandona så jag hjälper valpen genom att föra en godbit nedåt marken mellan valpens framben samtidigt som jag säger "ligg" - det är för övrigt en början till det handtecken jag kommer att använda mig av under momentet "fjärrdirigering" längre fram. Den formligen kastar sig ner på marken och se där - nu fick man beröm och en godis till! Det gäller att vara snabb med belöningen, för en sådan här liten valp rör sig kvickt och belöningen måste komma i precis rätt ögonblick. Här - liksom i all hundträning - är "timingen" väldigt viktig!
Denna lilla "träning" har pågått i sammanlagt 4-5 sekunder och vad har den lärt sig under den korta tiden? Jo, att "matte är en rolig prick som hittar på skojiga saker och att om jag gör olika saker så får jag massor av beröm och kanske lite GODIS!"
Men, viktigast av allt; eftersom jag aldrig gör någonting med valpen utan att den har kontakt med mig så har den också börjat förstå att det är just ögonkontakten som lönar sig - det är ju då det roliga händer - och det är precis dit jag vill komma!
Vitsen med den här typen av övningar är alltså inte att lära valpen "sitt" eller "ligg" - det här är som sagt bara början till de momenten - utan att vi gör någonting tillsammans som den uppfattar som "lek". Den vet förstås inte om det men det här är grunden till den koncentration den så småningom ska kunna hålla i ett helt elitlydnadsprogram. Än så länge är den ju pytteliten och jag kan som sagt inte vänta mig att den ska kunna koncentrera sig längre än några sekunder i taget, men vartefter den växer och mognar utökar vi tiden. Allt handlar om att göra valpen intresserad av att samarbeta med mig genom små, korta övningar anpassade efter valpens förutsättningar, och som sagt - aldrig göra något när den inte har kontakt med mig, det är nämligen dömt att misslyckas. Tänkte du på vad jag skrev nu? Jag utnyttjar alltså valpens spontana förmåga till kontakt och de tillfällen som kommer naturligt. Det handlar alltså om att valpen söker kontakt med mig och inte tvärtom och den tar jag tillvara!
Även om man har en valp som är mer vild än tam och mest hittar på bus, så finns det ändå några små korta ögonblick som man kan och bör ta vara på - det gäller bara att man är uppmärksam och lär sig "läsa" sin valp. Det innebär i korthet att man iakttar sin valp och registrerar hur den agerar i olika situationer och utnyttjar detta i träningen. Det kan vara så enkelt och så lite som att bara berömma varje gång valpen självmant tar ögonkontakt! Då blir träningen sedan ingenting konstlat utan en naturlig del av valpens eget beteende. Samma sak gäller förstås en unghund eller en vuxen hund - beröm vid ögonkontakt är aldrig bortkastat! Att man själv är koncentrerad på det man håller på med är en självklarhet, det duger inte att prata med folk eller syssla med annat under träningen - hur ska man då kunna förvänta sig att den stackars hunden ska veta vad den ska göra? Lär man sin hund att koncentrera sig, är koncentrerad själv och lär sig läsa sin hund så behöver man aldrig kämpa för att få kontakt med den!
Med förhoppning om att denna text varit till nytta /hälsningar Pia
Läs gärna om Gimmie's och Boogie's valpträning!
